acciowonderland

Slaskplask och ishalka, snöflingor och vinande vindar.
Det är slutet på månaden men fortfarande början på det nya året.
Nytt och gammalt smälter samman
tid
liksom underlaget.
Känslor faller på plats igen
precis som snöflingorna hittar sin plats.
Kanske är det därför det stormar ibland, både inne och ute
för att något ska komma till rätt plats, måste det förflyttas dit.

Att ligga så nära att det inte går att komma närmare och är det ditt eller mitt hjärta som dunkar så hårt eller slår våra hjärtan lika hårda slag? Hur jag bara vill sugas in i din bröstkorg och liksom bo där inne tills omvärlden slutar storma och kanske längre ändå om jag får titta ut och pussas lite ibland. Våra bröstkorgar reser sig ibland samtidigt men oftast i otakt, men det är ju närheten som är viktig. Andetag i nacken kyssar på halsen händer i varandra hud mot hud. Din värme mot min kyla. Magknipet när du ler. När du ligger med örat mot min bröstkorg och det känns som att du är glad att jag finns, existerar, är där hos dig och tar din tid. Vasst skägg som borrar sig genom både tyg och hud men det gör inte ett dugg ont bara kittlas i hjärtat.

 

Vi andas samma luft ser ut genom samma fönster ligger i samma säng går på samma trottoar har du samma känsla i magen?
Tar jag på ditt hjärta som du tar på mitt? Under hud under revben mot själva muskelfibrerna. Du skulle kunna bestämma takten på hjärtslagen, krama om och släppa, men du låter mig slå i min egen takt. Du skulle kunna krossa och klämma sönder men du låter det slå. Lätta fingrar tätt mot hjärtat. Känner du det?

---

Och innan jag hann fråga,
berättar han att han inte har samma känsla i magen och plötsligt slinter handen och han klämmer sönder hjärtat en aning.

 

Han säger att han tycker om mig men inte vill ha ett förhållande.
Han säger att han mår bra med mig men vill inte vara med mig.

 

Mascararandiga kinder magknip och hjärtkramp.

Känslokaos. Letar ord.

Nu vill jag mest vända mig ut-och-in och förblöda på kuppen.

Han tvingar mig att spela datorspel och jag är jättedålig men han skattar och säger att jag är söt. Han döper min sovställning till boomerangen.

Ligger i hans säng och tittar ut, på en blå himmel med vita sockervaddsstrimlor. Fåglar som flyger förbi. Det blir aldrig riktigt mörkt ens på natten och han har ingen gardin. Men det gör inget för det gör det så mycket lättare att smygtitta på honom när han sover.

 

För den här staden är infekterad
förorenad
det stinker av ångest

Du kan hosta spotta spy hur mycket som helst
ändå kvävs du
kan inte andas fritt

 

 

(Men imorgon åker jag hem och det ska bli så himla skönt. Jag saknar mitt Göteborg)