acciowonderland

2012 – knäppaste året i mitt liv. Aldrig tidigare har något år varit en så störd berg- och dal-bana. Inget tidigare år har nog känts så mycket, som 2012. Så många hejdå och så många hej. Så många tårar och så många skratt. Vi står inför 2013 och det är väl meningen att man ska sammanfatta det gångna året.

 

Jag vet inte ens vart jag ska börja, ifrån vilket håll jag ska börja nysta upp.

 

Men 2012 var året då jag…

 

- tatuerade in Awake and unafraid, som en påminnelse om att våga leva och inte vara rädd för förändringar, rädd för livet.

- tog ett par kompisar med mig och körde till Stockholm för att se Simple Plan och We The Kings.

- tog studenten från världens bästa skola och aldrig har jag nog känt så mycket under ett och samma dygn, lycka över tre fina år med bra människor och sorg över att ta farväl.

- jobbade på apoteket och insåg att jag verkligen vill lära mig det här, vill lära mig om mediciner och vill hjälpa människor.

- blev vegetarian på heltid.

- gick på P&L för att se Simple Plan och Kent och träffa bra människor.

- tog en vän och syrran med mig till Uppsala för att se världens bästa Kent.

- sa tack och hej till någon som varit en del av mitt liv i mer än tre år, konstigt men nödväntigt.

- sa tack och hej till staden som varit mitt hem i 19 år. Också konstigt men nödvändigt.

- bosatte mig i Göteborg och började plugga till Apotekare.

- upptäckte att världen inte är så himla farlig ändå och det finns nya människor jag kan tycka om.

- träffade någon med galet fint leende som fortfarande ger pirr i magen.

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?

En hel massa. Studenten och allt som hör till, flyttade till mitt alldeles egna(typ), började univeritetslivet och ja, det är vad jag kommer på.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nej.

Dog någon som stod dig nära?

Nej som tur var.

Vilka länder besökte du?

Bara Sverie men det som hände här räcker väl gott.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?

Lit mer trygghet kanske, i mig själv framför allt. Lite mer mod.

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?

Studenten. Simple Plan. P&L. Kent. Första "hej"et.

Vad var din största framgång 2012?

Fick sommarjobb på kronans och blev antagen till Apotekarprogrammet! Blev även socialare och mindre blyg.

Största misstaget?

Att dra ut på ett "hejdå" för länge.

Bästa köpet?

Konsertbiljetter, alltid.

Vad spenderade du mest pengar på?

Tråkiga saker som hyra och mat tror jag... Annars böcker.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att bli antagen, att träffa bra nytt folk, mina gamla gymnasiekompisar, flytta till Göteborg och andas ny luft.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?

Alltså jag tycker sånt här är himla svårt, men Gangnam style är väl rätt 2012.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Både och, tror jag. Störd berg- och dal-bana det här året.

Vad önskar du att du gjort mer?

Socialat och varit lite mer party kanske. Gått på konserter... Kyssts.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Deppat, ältat, tänkt och funderat.

Blev du kär i år?

Ja.

Favoritprogram på TV?

Nyhetsmorgon.

Bästa boken du läste i år?

Oj. 19 minuter kanske. Läs läs läs läs läs!

Största musikaliska upptäckten?

Återupptäckte Simple Plan och Sleeping With Sirens.

Något du önskade dig och fick?

Materiellt? Typ flytta hemifrån-grejer, DVDer osv.

Något du önskade dig och inte fick?

Mer tid på gymnasiet haha...

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?

Minns inte, inget speciellt antagligen.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Ja det är klart. Mer mod skulle nog ha gjort många saker bättre.

Vad fick dig att må bra?

Göteborg. Livemusik.

Vilken kändis var du mest sugen på?

James Cassells

Vem saknade du?

Under hösten har jag saknat dahlander-folket.

De bästa nya människorna du träffade?

De jag hänger med i skolan och han som odlar fjärilar i min mage.

Mest stolt över?

Att jag vågade bryta en destruktiv relation samt flytta till storstaden. Och att ha blivit vegetarian! Det är ett ställningstagande jag är stolt över.

Högsta önskan just nu?

Att de som har det svårt ska få det lite lättare. Att sverige fattar att de inte ska stödja rasister. Och att jag hittar en fin lägenhet i vår.

Så här såg min jul ut (genom en skakig mobilkamera):

Hoppas ni får en mysig jul och att ni får vara med era nära.

Själv ska jag mysa med lite släktingar och ha det bra.

Kram på er!

Imorgon tar jag tåget, eller tågen kanske jag borde skriva, hem till landet och fina Dalarna. Har inte varit där sedan flyttlasset gick. Visst ska det bli skönt, men samtidigt känns det lite läskigt och konstigt.

Jag ska se till att träffa släkt och vänner, sitta framför braskaminen, titta på fiskarna, prata med ödlekompis, använda ugnen, dricka kaffe från riktig kaffebryggare, ställa in i diskmaskinen, promenera runt byn, köra bil, bara vara. Strax efter nyår väntar en omysig omtenta som det måste pluggas kemiska reaktioner till. Framför braskaminen med en kopp kaffe och kanske en kladdkakebit eller pajbit då.

Senaste tiden har bestått av sjukdom, orkeslöshet och andra små missöden. Det har varit lite tungt helt enkelt. Jag vet inte om det är snön eller kylan, eller kanske bara tiden, men något är det som rensar huvudet även under de korta promenaderna.

 

För ett år sedan drömde jag om att göra häftiga saker i laboratorium och lära mig spännande saker om kemi, kropp och läkemedel. Drömde om att flytta och börja om på nytt.

 

Härom dagen renade vi ett protein som sitter på mitokondriernas innermembran, vilken vanlig lab-dag som helst i skolan. Jag går på föreläsningar om DNA och hemoglobin och enzymer. Jag gör sånt jag drömde om att göra, sånt som låg i framtiden och gjordes av coola människor. Där är jag nu. Jag renade ett protein! Det låter faktiskt ganska coolt, att JAG har gjort det. Och samtidigt, det här är bara början.  

 

Den insikten var som ett uppvaknande. Motgångarna kommer alltid dyka upp, men de kommer att göra mig starkare. Vägen till framtiden ska inte vara lätt, man måste ta sig över under igenom hinder för att utvecklas. Att misslyckas litegrann innebär ju inte att allt försvinner. Bara att man får resa sig upp igen, kämpa lite hårdare en stund.

 

Jag tror att det är viktigt att stanna upp ibland och se sig omkring. Se hur långt man faktiskt kommit. Det är klart det finns mycket som kunde ha gjorts bättre på vägen, kanske kunde det ha varit bättre nu, men det spelar ingen roll. Det viktiga är att man ser vart man är NU och uppskattar det. Oavsett om det är att man pluggar det man vill, umgås med de bästa människorna man kan tänka sig eller har lärt sig laga en fantastisk maträtt. För alla har vi ju tagit oss någonstans och jag tror att det är viktigt att man ser det. Att man ser det nu, medans man är där.

 

Gör det nu, på en gång! Ta en minut eller så och fundera på hur långt du faktiskt tagit dig (för det har du, det vet jag). Dela gärna med dig, om du känner för det.

Ta min hand

håll den hårt

eller pilla bara lite

linda in dina fingrar i mina

smek min handrygg

bara håll

men för allt i världen

släpp inte

SLÄPP INTE

släpp inte då

gå inte hem

stanna här

och håll min hand.

Sover bort för mycket tid
och av den vakna tid spenderas för mycket på sånt här

Snön och vintern har hittat hit. Stressade ansikten och försenad kollektivtrafik. Vita hårtoppar och rinnande ögon och näsa.

 

Jag kan inte låta bli att tycka om det. Hur världen ljusnar och liksom glittrar, hur kylan biter i låren och hur allas kinder färgas tomteluvsröda.

 

Julkänslan börjar sakta infinna sig och det pirrar lite i magen av flera olika anledningar. Att man kan vara så varm inuti trots att det är så kallt utanpå.

 

 

Men trots allt det vackra med snön kan den vara förrädisk, jag läser om alldeles för många olyckor och vill mest bara säga:
Var rädda om er ♥