Från och med igår kan jag kalla mig apotekarstudent, och det känns så jäkla bra rent ut sagt! Introföreläsningarna gör mig så himla peppad, särskilt när de flesta påpekar hur viktiga vi kommer bli för samhället när vi är klara. Klassen verkar vara bra. Visst, man ska väl inte ropa hej, men jag tror jag kommer trivas bra. Har fått rätt bra kontakt med ett gäng andra nyblivna göteborgare. Nollningsaktiviteterna är också bra. Igår hade vi faddermiddag och sedan utgång men jag var så trött av alla nya intryck och så så jag åkte hem till tolv. Idag fick vi bekanta oss med staden och genomföra lite halvpinsamma grejer som inte alls var farligt. Imorgon blir det afterschool och på fredag har vi intropub, båda på kårvillan. Blir nog bra det här.
Imorgon är första dagen på universitetet och jag skiter på mig av nervositet. Nästan i alla fall. Första veckan består av informationsförelösningar om apotekarprogrammet, att läsa på GU osv, samt nollningsaktiviteter på kvällarna.
Okej, alltså. Jag vet att jag kanske oroar mig överdrivet mycket. Men det är väl sån jag är. Det blir ju desto skönare efteråt när man upptäcker att var ju inte så himla farligt ändå. Fast nu vill jag mest lägga mig under täcket och storböla av nervositet.
Idag har jag i alla fall varit vuxen och gjort det jag planerat. Gjorde ett lass med zucchiniplättar till och med. Kände att jag var tvungen att ha något som verkligen smakade hemlagat. De blev väl inte som mammas men ändå helt okej.
Helt okej dag men lagom till eftermiddagen började det bli jobbigt. Det blir väl så ibland.
Sitter med en Varma Koppen och ett par knäckebrödsmackor som blev kvällsmaten. Så blir det väl också ibland.
Imorgon ska jag låtsas att jag ska till skolan för att se om jag hinner inom den tiden jag tror. Sen har jag planerat att göra massa tråkiga vuxensaker, städa, tvätta och handla mat.
Ikväll vill jag helst läsa deppig lyrik men det blir nog atomkunskap eller svärdshistorier.
Sitter i min knarrande säng och lyssnar på kent. Finaste bästa kent. Måste ha dem i mitt skinn. Funderar på hur. Annars? Jag vet inte riktigt vad jag vill med den här bloggen. Eller, jag vet vad jag vill, men jag vet inte hur jag ska få ut det. Jag vill utveckla mitt språk och min fantasi, jag vill få flyt i orden och jag vill berätta, dela med mig, beröra. Men jag gör det inte. Jag är helt inspirationslös och har så varit aldeles för länge. Att försöka klämma fram inlägg med jämna mellanum för att inte tappa läsare gör det väl inte bättre.
Jag ser mig i spegeln och undrar vem jag är. Jag har ingen aning. Men kanske behöver man inte veta det heller. Jag hoppas det! Bara för att man är myndig ska det inte behöva betyda att man har hittat fram.
Hösten och skolstarten närmar sig med stormsteg. Jag är livrädd. Men det ska bli skönt att få första dagen överstökad.
Utanför faller regnet mot göteborgsmark. Någon går på golvet ovanför mig. Tårar tränger fram ut ögonen. Jag är egentligen inte ledsen, det bara KÄNNS SÅ HIMLA MYCKET att det liksom svämmar över.
Nu ska jag fortsätta avguda Jocke Bergs sätt att få orden att flyta, tillsammans med musik dessum.
Jag gillar idén med blogg.se:s nya kommentarssystem, men jag vet inte riktigt om det känns "rätt". Dels så kan man inte riktigt fortsätta att diskutera, för att göra det nya systemet optimalt skulle man behöva göra det möjligt att svara på svaret. Tycker i alla fall jag. Sen vet jag inte riktigt hur det fungerar för de som använder en annan bloggportal, får de veta att man svarat? Man verkar ju kunna svara på alla i alla fall. Dessutom känns det mer "rätt" att svara i bloggarens egna kommentarsfält, antagligen för att det är det man är van vid, men ändå.
Hur vill ni helst ha era svar? Vad tycker ni om det nya systemet?
Idag åkte pappa hem, vilket var lite jobbigt men samtidigt skönt. Nu har jag flyttat på riktigt, liksom. Kylen är full men jag måste nog ändå ta en promenad till Ica imorgon. Tejp, gummisnoddar och tändstickor vore ju bra att ha hemma. Annars blir det nog mest plock, men vi får se!
Nu ska jag nog försöka slappna av till PLL eller BBT. Liiite läskigt är det att vara helt ensam. Fast jag har ju alltid mina hyresvärdar som verkar jättesnälla och hjälpte mig att skruva upp ett skåp idag!
Hej på er! Det har varit fullt upp de senaste dagarna. Igår tog jag farväl av min fina hemstad och bästa mamma och syster. Det var helt sjukt jobbigt och jag var inte alls förberedd på den känslan, men jag har ju å andra sidan aldrig riktigt gjort något såhär stort förut. Flytta hemifrån för första gången gör man ju bara en gång liksom.
Pappa och jag tog en fullpackad bil ner till Göteborg, och nu har jag ett litet rum här! Bekantas bekanta hyr ut källarvåningen och än så länge verkar allt bra.
Idag shoppade vi loss på Ikea och Ica. Lite komplettering till det redan möblerade rummet och bas-matvaror.
Det känns fortfarande som att jag bara är här på semester, och därför känns det viktigt att sätta min egen prägel på rummet. Jag lovar att det kommer bilder så fort jag är klar!
(Publicera eller inte? Publicera eller inte? Okej då.)
Snart går jag på nya gator och andas ny luft. Snart är det dags att börja om på nytt.
Jag ska bryta mig ut, spränga sönder muren de stängde in mig i. Det är dags för revansch. Muren har redan fått sprickor och jag har börjat hitta ut.
Nej, jag tänker inte sjunka till deras nivå. Jag tänker inte trycka ihop dem, stänga in dem eller försöka få dem att tro att de är bättre osynliga.
Jag ska bara visa att jag är starkare än muren, större än den lilla oformliga klump de tryckte ihop mig till. Sluta tro att jag gör bäst i att vara osynlig.
De vet nog inte ens om vad de har gjort. De hade för fullt upp med sina egna, ibland trasiga, liv för att se vad de gjorde med andras. Inte ens jag såg ju. Det är först nu jag börjar förstå. Men det här handlar inte om dem. Det är en revansch för mig själv. Det är inte dem jag behöver bevisa något för, det är mig själv.
Jag ska bevisa att jag visst duger, och man behöver inte passa in i någons mall för att duga. Man duger alltid för någon, och det är de man duger för som man ska fokusera på. Och det är dem som det är så svårt att säga hejdå till. Men ibland måste man.
Jag behöver gå på nya gator och andas ny luft. Jag behöver börja om på nytt.
Idag tog jag bilen till Borlänge för att ta en fika med en fin vän. Jag kommer sakna alla så himla mycket, men det känns känns bra att hinna säga hejdå en sista gång.
Kvällen spenderades i kyrkan där mamma går för att välkommna det nya pastor-paret med taco-kväll. Jag är väl inte speciellt kyrklig av mig men det är ju lite mysigt med såna här tillställningar ändå. Tycker även att det är fint att samlas kring något man tror på. Vissa går i kyrkan, jag håller mig hellre till konserter och tackar mina hjältar genom att skrika sönder halsen.
Dagarna rullar på och jag fattar knappt att jag flyttar snart. Har egentligen massa jag skulle vilja skriva här men jag vet inte hur personlig jag vågar vara, hur mycket jag vågar blotta mig.
Idag jobbade jag halvdag, förmiddag, och passade på att luncha med en fin vän efteråt(var för hungrig för att hinna ta bild på min veg-pasta haha). Det var trevligt och det känns bra att vi hann träffas nu eftersom han också flyttar härifrån om några dagar.
Imorgon har jag heldag och på fredag har jag eftermiddag, sen är det färdigjobbat på ett tag.
I helgen fick jag höra att jag är med på youtube, såhär några månader efteråt.
När Leone, Sofie och jag åkte till Stockholm för att se Simple Plan och We The Kings kom plötsligt några från WTK fram till oss i kön och börjar snacka svenska! Ungefär vid 8:40 syns vi i videon.
Igår hade jag ett gäng vänner över på middag. Jag premiärlagde spenatlasange och den verkade gå hem. Sen hamnade vi framför OS och såg världsrekord och pratade om allt möjligt ungefär. Men mest om flytt och nytt och om Coldplay.
Det är bara så himla stört att vi inte kommer ses mer. Vi har liksom spenderat i prinip varje skoldag i tre år tillsammans och nu har alla vuxit upp och ska flytta och jobba och plugga. Det är ju så man blir gråtnödig. Kan i alla fall konstatera att jag är lyckligt lottad som får ha så fina vänner i mitt liv. ♥
Det blev en hemma-dag, som sagt. Har tillbringat den tillsammans med Big Bang Theory, de svenska handbollskillarna som gick till final(!!!!!!!!!!) i OS och avslutade med Sagan om Ringen tillsammans med mamma. Erkänner att flyttångesten börjar komma. Visst kommer det bli skönt, men förändringar är alltid skrämmande, även då de är nödvändiga. Man vet liksom redan innan att man kommer hamna i ovana situationer som man inte vet hur man ska hantera. Men jag antar att det är det som gör att man utvecklas, kommer någon vart i livet. Oh god.
Hej och välkommen till en ointressant blogg med dålig uppdatering. Eller något åt det hållet.
Anyway så verkar några nya ha hittat hit, hejhej! Ni får gärna lämna ett avtryck eller två, alltid kul att veta vilka som tar del av ens liv.
Igår jobbade jag halvdag vilket innebar att jag hade lite tid över för second hand-shopping. Blev en tur till Hedemora där en röd träbricka inhandlades, sedan styrde vi mot Gustafs där jag hittade fyra fina ljuslyktor samt en kopp med tillhörande fat. Och här borde det väl vara en bild men den kommer senare, ehe.
Efter det spenderade jag lite tid hos frisören som hade i en svart färg med bivax, som skulle vara bra för trasigt, förstört hår. Kan nog inte säga något förän efter några tvättar egentligen, men nu är det lent och fint! De blåa partierna sparades såklart så jag kan fortfarande leka med färgburkarna.
Idag skulle jag ha jobbat heldag om det inte vore för att jag spydde efter några timmar och blev hemskickad. Uhm, sånt som händer gissar jag, men sjukt pinsamt. "Hej jag jobbar på apotek och blir sjuk hela tiden". Kul. Blir nog hemma imorgon också för jag antar att de inte vill ha tillbaka mig då, eheh... Har även planer för lördag men vi får väl se.
- Är du som jag och äter massa mediciner och har recept som behöver förnyas då och då kan jag verkligen rekomendera tjänsten Mina vårdkontakter! Har du e-leg är det jättelätt att logga in och förnya recept, fixa läkarbesök eller bara kontakta sjukvården du har kontakt med. Jag har haft jättemycket nytta av detta då jag upptäckt att mina recept gått ut och medicinlagret börjat sina.
2. Brieost och te
- Förutom att det är himla gott ihop kan man även utnyttja dem till varandra. Jag personligen tycker i alla fall att brieosten är godare när den är aningen smält, men ändå inte riktigt smält. Då lägger man helt enkelt en bit på ett litet fat som man kan placera ovanpå tekoppen! På så vis utnyttjar man värmen som tet ger ifrån sig till att göra tilltugget ännu godare!
3. Guldpennan
- Både Sandra och Marcus är nominerade till Guldpennan i Vecko Revyns Blog Awards 2012. Måste ju rösta på någon av dem men har ingen aning om vilken! Hur väljer man? I och för sig så läser jag inte Birros fotbollstexter lika noga som hans andra texter, men han skriver ju liksom ändå som.. Birro. Nej, inte är det lätt inte.
Vi lyssnar på En plats i solen och Du & Jag Döden i bilen på väg ner. Bygger upp förväntningar. Parkerar vid Domkyrkan för vi tänker att dit borde vi hitta tillbaka till även i mörkret och sen äter vi. Letar på Slottet där vi väntar och väntar och köar och köar men åh vad värt det kommer bli.
Skyndar fram över Slottsgården, mot scenen. Tredje/fjärde raden är helt galet bra med tanke på hur lite vi egentligen köade. Ännu mer väntan. Några droppar faller från himlen men det blir inte värre än så. Istället blir det kvavt och vilket svett är mitt och vilket är ditt? Fast det spelar ju ingen roll såklart.
Ögon bakom skynke och Klåparen i tonårsrum och det är igång och
inget
annat
existerar.
Fullscen och Sveriges bästa rockband gör det de gör bäst; får hjärtan att dunka lite hårdare, lite lättare(för ingenting har någonsin slagit så hårda slag).
Nya låtar som Petroleum, Tänd på, Färger på natten, Jag ser dig, Isis & Bast och 999 känns som om de har varit med i evigheter. Klassiker som 400 slag, Berg & Dalvana, Kärleken väntar, Ingenting, Musik non stop, 747 och Utan dina andetag har varit med ännu längre, texten takten allt sitter som i ryggmärgen.
Min troligen bästa Kent-spelning någonsin avslutas såklart med Mannen i den vita hatten och åh vad det bränner bakom ögonen och i hela kroppen. Vit konfetti och fyrverkerier och jag älskar er(vi älskar er) och nej nej jag är inte rädd för mörkret. Inte med er.
Medelålders svenska män med kajalinramade ögon kan ju vara bland det vackraste som finns… Fast bara om de kallar sig Kent och gör musik som inte är av denna värld förstås.
