Eh, hej. Det har varit klent med livstecken på senaste tiden, men jag lever. I onsdags åkte jag och mamma till veterinären men min lilla kompis. Hon kollade på ögonen och vägde den lilla plutten, 0,06 kg. Dock kunde hon inget om reptiler men hon skulle höra av sig när hon fått tag på någon.
Efter det besökte jag och mamma second hand-butiken Pärlan. Hittade mycket fint men är på tok för snål. Eller bara sunt återhållsam med pengarna.
Igår tog hela familjen bilen åt andra hållet för ett sommarmåste: glass på Lappens.
I helgen kommer förhoppningsvis en liten bloppis upp.
Sovmorgon och jag vet knappt vad man gör när man inte jobbar. Föutom att sitta av sin lediga tid i sängen...
Första flyttkartongen är i alla fall fylld! Plastburkar och elapparater. (Säger att jag inte kan städa förrän jag har lådor att packa ner allt i..)
Tänker varje dag att jag måste ta tag i kemi-repetitonerna men det blir inte av. Diciplin? Nej det är ju sommarlov! (Har hittat min kurslitteratur på internet, vart hittar jag pengarna att betala med?)
Igår tog jag fram en rosa färgburk och en liten pensel och lät kreativiteten flöda. Ungefär. Några lila slingor i det blåa blev det, men det var svårt att få en bra bild.. Men åh vad sugen jag är på att bleka hela skiten och vara kreativ på riktigt med färgburkarna.
Lyssnar på Jag är inte rädd för mörkret och har gåshud på armarna. Så sjukt att kent lyckas med såna konstverk v-a-r-e-n-d-a gång. Eventuellt blir det en halv-spontan tur till Uppsala i helgen när finaste gubbarna spelar vid Slottet.
Förmiddagen spenderades hos gammelfarmor för lite fika. Känns bra att ha träffat hon innan jag flyttar, för som hon sa själv: "Vi får se om vi hinner träffas något mer". Det är något som känns himla jobbigt med att flytta, att lämna alla gamla och sjuka släktingar och kanske aldrig se dem mer. Men å andra sidan kan man ju inte låta bli att leva sitt eget liv. Senare bjöd mormor och morfar på lunch och jordgubbar. Kan ju inte klaga.
Skulle dock inte säga nej till lite värme i luften. Nu håller jag mig helst inomhus med Kent och Elle.
Upptäckte precis att min rumskompis blivit helt svart i ena ögat. Sjukt läskigt och jag vet inte vad jag ska göra. Mamma lovade att försöka ringa en veterinär imorgon i alla fall. Åh, jag är så rädd. Vill inte att min bästa vän ska må dåligt. Tänk om hon är blind?!? Hur klarar sig en blind ödla?
Jobbar och jobbar och...jobbar. Sjukt hur mycket folk det verkar finnas här. Har som alltid mest skrivinspiration när jag har som minst tid.
Förutom att jobba så äter jag enorma mängder. Skulle kunna äta en häst. Fast bara om den var vegetarisk såklart. Skyller väl på övertid, ångest och mens.
På tal om att äta hästar... Nu kallar jag mig officiellt för vegetarian. Med undantag för fisk, vilket jag skyller allergierna på. Nötter(och mandel?) är ju annars både vanligt och viktigt i en vegetarisk kost då de innehåller massa nyttiga fetter osv, även fisk innehåller ju nyttiga fetter så därför behåller jag det i kosten. I alla fall än så länge. Tro inte att jag tycker att fiskar har mindre rätt att leva, för jag tycker att det är precis lika hemskt vem man än dödar. Jag tänker i alla fall se till att bara äta "grön" fisk, dvs ekologisk och grön-listad (gå in >här<). Inge mer fisk heller. Grönsaker for the win!
Hur man blir vegetarian? Man signar up sig för nyhetsmail från Djurens Rätt och sen går det per automatik. Man känner bara att man inte vill vara en del av köttindustrin längre.
Smygstartar studentlivet genom att köpa en laptop på Elgigantens sommarrea. En Acer Aspire Timeline, 15.6", tunn och hur fin som helst. Ville ha en lätt och smidig som går att bära med sig men ändå inte för liten.
Hittade även en fin, randig termomugg och finaste skrivblocket av återvunnet papper (dock A5, men ändå) på Åhlens. Fick syn på kanske världens finaste kalender på Bokia men dagarna var åt fel håll. Jag vill ha dem lodräta i spalter, inte under varandra. Kanske får rucka på mina krav om jag inte hittar någon annan som når upp i samma nivå.
So give me all you poison and give me all your pills
Mitt i alltihopa har jag blivit antagen till Apotekarprogrammet i Göteborg. Jag har fått schema för första veckan och jag har fått nollningsschema och jag har fått litteraturlista till första kemi-kursen som vi ska läsa på Chalmers som jag har fått en karta över.
Jag kan inte riktigt vara glad men jag kan inte heller låta bli, för jag ska bli apotekare och jag ska bli det i Göteborg. Hela situationen känns ganska absurd och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det.
Uh, börjar bli så trött på att vara hemma hela dagarna. Jag vill ju jobba! Idag var jag lite aktiv i alla fall och städade, lagade mat och plockade med disken och så vidare. Trodde att jag skulle orka jobba imorgon ända tills jag slocknade i sängen någon gång på eftermiddagen. Insåg att jag kanske inte är helt pigg ändå... Vill inte bara ligga hemma som en annan latmask, vill göra något, jobba, tjäna pengar, träffa folk. Åh dumma dumma lugninflammation. Trodde inte den skulle ta så här hårt.
Men det är väl inte såmycket man kan göra åt det, mer än att vänta. Och vänta..
I och med att jag blev sjuk efterlyste jag tidsfördriv på twitter och ända sedan Leone tipsade om Pretty Little Liars har jag varit fast. Serien visade sig vara mycket mer spännande än jag trodde, trots klackar och tjejdraman. Blev i alla fall positivt överraskad och är redan inne på sässong två.
Tycker absolut att serien är värd en chans, om du inte redan är indragen i lögnerna!
Två timmars väntan och uppbyggande av förväntningar. Har man bara två band på en festival ska man ha bra platser på båda.
När Kent öppnar med Klåparen vet man att det blir en magisk natt. Trots spöregn och trasig hals blir det en av de bästa spelningarna jag varit på med Kent.
Jag har inga ord för det, på det här jävla språket, jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak.
Trots att jag inte lyssnat på Kent på kanske ett år, förutom lite från den nya skivan, kryper den där speciella Kent-känslan fram i magen. Sjukhus är något av det mäktigaste jag varit med om live. Hör man till och med vakterna på andra sidan staketet brista ut i förvånade och imponerande ”oj” förstår man att det liksom händer något med publiken. För att inte tala om nya 999 och, såklart, Mannen I Den Vita Hatten. Har jag gåshud för att jag fryser eller för att det är något av det bästa livet har att ge?
Staket mot revben och folksamling i ryggen. Längst fram i mitten. Och mitt emot oss har vi våra livräddare, pacemakers, syrgastuber, hjältar, Simple Plan. Det spelar ingen roll att jag har mer än nio timmars arbetsdag och knappt någon sömn i kroppen, det spelar ingen roll att jag är sjuk och det spelar ingen roll att världen är full av idioter. För inget annat existerar. Pierre möter min blick och jag existerar. Jag syns jag finns. Hud mot hud och jag rör hans något fuktiga tröja och hans tatueringar, han. Jag existerar. Jag lever och jag är så mycket vid liv det går. Hjärtat bara slår och slår och det. känns. bra.
En timme räcker tyvärr inte. Alla låtar och allt mellansnack får inte plats. Men det är som alltid med festivaler. Konserter är intimare, personligare och helt enkelt... bättre.
Bäst: Förutom ögon- och kroppskontakt, Welcome To My Life, When I'm Gone och Perfect. Saknades: I'm Just A Kid, This Song Saved My Life
Men det är så himla skönt när allt bara släpper och det enda som finns är här och nu. De där stunderna av total lycka man inte kan minnas utan att få ett fånigt leende på läpparna, som ett barn på julafton. De där minnerna som sitter som tatueringar, inpräntade i själva huden. Tack.
Och jag tänker att jag ska aldrig tvätta den där tröjan, för onsdagen den 27 juni 2012 vill jag andas igen igen igen.
Har inte dött, bara varit lite off. Lunginflammationen har lugnat sig men biverkningarna från antibiotikan knockade mig totalt. Magknip och illamående, borttappad matlust och sömnsvårigheter. Får låna syrrans laptop när hon inte är hemma så jag har bosatt mig i soffan med den, tvn och en bok. Roar mig med politik från almedalen, Pretty Little Liars, Harry Potter, natt-tv, twitter, fladdermössens nattflygningar, några Eld-kapitel då och då och ibland en tupplur mellan mag-attackerna. Har egentligen massa som jag skulle vilja skriva men orkar helt enkelt inte.
Känner mig så klen och lat när jag sjukanmäler mig men jag antar att det är okej att ligga hemma och vara allmänt slut när man diagnostiserats med lunginflammation (kul om jag har smittat ner mina festivalkompisar, sämst samvete). Läkaren sjukskrev mig i en till två veckor, beroende på hur jag mår. Har redan tröttnat. Gissar att jag kommer spendera sjuktiden med att läsa, skriva och kolla på sändningar från almedalsveckan på tv4 news.
Har man stått längst fram på Simple Plan, haft ögonkontakt med Pierre, haft hans kropp bara cm ifrån sin egna och haft sin arm runt honon spelar inget annat liksom någon roll.
Och Kent? Lika magiskt mäktigt som vanligt.
I övrigt såg jag Sugarplum Fairy, Thåström och lite random som var helt okej och träffade trevligt folk.
Annars var festivalen inte mycket att skryta om. Men som sagt, det spelar ingen roll.
(Och ni känner mig, ni vet att det kommer utförligare texter om båda spelningarna bara jag lyckas få tag på orden.)
