acciowonderland

(Publicera eller inte? Publicera eller inte? Okej då.)

Snart går jag på nya gator och andas ny luft.
Snart är det dags att börja om på nytt.

Jag ska bryta mig ut, spränga sönder muren de stängde in mig i. Det är dags för revansch. Muren har redan fått sprickor och jag har börjat hitta ut.

Nej, jag tänker inte sjunka till deras nivå. Jag tänker inte trycka ihop dem, stänga in dem eller försöka få dem att tro att de är bättre osynliga.

Jag ska bara visa att jag är starkare än muren, större än den lilla oformliga klump de tryckte ihop mig till. Sluta tro att jag gör bäst i att vara osynlig.

De vet nog inte ens om vad de har gjort. De hade för fullt upp med sina egna, ibland trasiga, liv för att se vad de gjorde med andras. Inte ens jag såg ju. Det är först nu jag börjar förstå. Men det här handlar inte om dem. Det är en revansch för mig själv. Det är inte dem jag behöver bevisa något för, det är mig själv.

Jag ska bevisa att jag visst duger, och man behöver inte passa in i någons mall för att duga. Man duger alltid för någon, och det är de man duger för som man ska fokusera på. Och det är dem som det är så svårt att säga hejdå till. Men ibland måste man.

Jag behöver gå på nya gator och andas ny luft.
Jag behöver börja om på nytt.