Hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar
2012 – knäppaste året i mitt liv. Aldrig tidigare har något år varit en så störd berg- och dal-bana. Inget tidigare år har nog känts så mycket, som 2012. Så många hejdå och så många hej. Så många tårar och så många skratt. Vi står inför 2013 och det är väl meningen att man ska sammanfatta det gångna året.
Jag vet inte ens vart jag ska börja, ifrån vilket håll jag ska börja nysta upp.
Men 2012 var året då jag…
- tatuerade in Awake and unafraid, som en påminnelse om att våga leva och inte vara rädd för förändringar, rädd för livet.
- tog ett par kompisar med mig och körde till Stockholm för att se Simple Plan och We The Kings.
- tog studenten från världens bästa skola och aldrig har jag nog känt så mycket under ett och samma dygn, lycka över tre fina år med bra människor och sorg över att ta farväl.
- jobbade på apoteket och insåg att jag verkligen vill lära mig det här, vill lära mig om mediciner och vill hjälpa människor.
- blev vegetarian på heltid.
- gick på P&L för att se Simple Plan och Kent och träffa bra människor.
- tog en vän och syrran med mig till Uppsala för att se världens bästa Kent.
- sa tack och hej till någon som varit en del av mitt liv i mer än tre år, konstigt men nödväntigt.
- sa tack och hej till staden som varit mitt hem i 19 år. Också konstigt men nödvändigt.
- bosatte mig i Göteborg och började plugga till Apotekare.
- upptäckte att världen inte är så himla farlig ändå och det finns nya människor jag kan tycka om.
- träffade någon med galet fint leende som fortfarande ger pirr i magen.
