acciowonderland

Två timmars väntan och uppbyggande av förväntningar. Har man bara två band på en festival ska man ha bra platser på båda.

När Kent öppnar med Klåparen vet man att det blir en magisk natt. Trots spöregn och trasig hals blir det en av de bästa spelningarna jag varit på med Kent.

Jag har inga ord för det, på det här jävla språket, jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak.

Trots att jag inte lyssnat på Kent på kanske ett år, förutom lite från den nya skivan, kryper den där speciella Kent-känslan fram i magen. Sjukhus är något av det mäktigaste jag varit med om live. Hör man till och med vakterna på andra sidan staketet brista ut i förvånade och imponerande ”oj” förstår man att det liksom händer något med publiken. För att inte tala om nya 999 och, såklart, Mannen I Den Vita Hatten. Har jag gåshud för att jag fryser eller för att det är något av det bästa livet har att ge?