acciowonderland

Man tror att det känns rätt okej ändå

ett tag.

Tills livet kommer och hånskrattar en i ansiktet.

Flodvåg och översvämning

inuti.

Stormen tog bara en paus
för att sedan blåsa upp igen.

Kanske inte hårdare, men desto ihärdigare.

 

Jag ligger vaken om nätterna

och när jag väl sover blir jag hemsökt i drömarna.

De verkar inte ha fattat än

att det är annorlunda nu.

Att det inte blir några mer hetskyssar

inget hjärta som dunkar mot ryggen

ingen mer närhet.

 

 

Hjärtat känns fyrkantigt och skaver obekvämt i bröstet.