Bara en siffra
Det är en onsdag och det är den åttonde maj tvåtusentretton. 20 år tidigare var jag nyfödd och kladdig och skrek antagligen av chocken. Mamma hade ju varit det enda som fanns.
20 år gammal betyder inte längre tonåring, är man då vuxen?
För jag känner mig inte vuxen, så långt ifrån. Jag vägrar kriminalromaner och folköl är ju inte så tokigt ändå. Jag fangirlar fortfarande till mina favoritband och blir kär i fictional characters.
Jag är inte vuxen.
Blir firad av ett par kompisar genom att de bjuder på tacos, film och gör-själv-cupcakes med köpta muffins, sprutgrädde och strössel. Bara trevligt och alldeles lagom.
Åker hem och pratar med mamma och köper en biljett till Bring Me The Horizon trots att jag inte hittat någon att gå med.
Känner mig fortfarande inte vuxen men det känns okej ändå.
Ålder är ju, trots allt, bara en siffra.
